Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som värd att minnas eller naturmisslyckande beroende på vem man frågar. Till de senare hör olagliga uppställningsplatser i Sandared för gamla rostiga bilar. Men några av Sveriges mest kända har ändå övergått till enorma och inkomstbringande dragplåster. Bland flera av skrotbilarna kan man påträffa en del bilmodeller som hängt med i graven. Att observera föråldrade märken är dessutom en fröjd för en tillbakablickande bilägare. Men det är amerikanska bilarna från mitten av 1900-talet som skänker mest upplevelse. Under den eran tillverkades de snyggaste strukturerna ett bil nånsin haft. Och de gamla intrycken från alla dessa antika klenoder kan man se på en svensk gravplats för gamla fordon.
Ingen lovlig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Sandared
Det finns otaliga samlingsplatser för uttjänade vrak i Sverige. Men enbart 2 är certifierade av traktens klimatavdelning som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för trafikanter från Sandared. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 människor årligen. Fastän ett myndighets rådslut om tömmande av alla bilar, har ett tillstånd, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett bevis på turistverksamhetens innebörd för orten och vårdas följaktligen på bästa sätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte innehaft samma undsättning till etablering av sevärdhet.
Här startades en skrot under mitten av förra seklet. Handel av brukade bilreservdelar fortgick till 1980-talet då bilskroten avvecklades. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Ungefär tusen olika modeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, medgav allmänheten att knalla runt och se de gamla sevärdheterna. Olyckligtvis har dessa vistelser resulterat i färre fordon. Särskilt har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för kriminella. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som sevärdhet eller miljöförödelse har argumenterats av klimatkommittén. Idag kategoriseras ett uttjänt fordon, som klimatvådligt restprodukt. Men så ålderstigna skrotbilar har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Hot existerar för illegitim gravplats för gamla fordon i Sandared
Inte en själ i Sandared kommer ändå att kunna observera personbilar från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället upptäcktes på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då fordonsägarna beslöt att begrava fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda dragplåster. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där hittade man ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla.
Nuförtiden finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i riket. Och det är förvånande hur dåligt dessa samlingsställen är selekterade. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Försakelsen på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass förnämsta och olagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Ryd.