Bilkyrkogårdar har omvandlas till enorma sevärdheter för alla bilentusiaster i Falsterbo, som gynnar till vissa av traktens turistförtjänster. Flertalet bilskrotar har eftersträvat att skapa något liknande igenom att förvara gamla personbilar. Välkända bilmärken skulle kunna dra inbitna fordonsentusiaster från hela Götaland, men Transportstyrelsens skrotningsbestämmelse sätter stopp för sån gärning.
Det existerar ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med övriga avsikter än uppvisning av avdankade fordon för vanliga människor. Majoriteten är olagliga fordonsplatser, som är tydliga att se. Ledare från klimatförvaltning verkar inte bry sig eller skyller på andra som skyldiga, varför dessa klimatfarliga ställen fungerar under lagens radar. Men det finns några seriösa företag som fått Naturvårdsverkets förtroende att sköta sina äldre bilskrotar i naturen vidare.
Ingen tillåten bilkyrkogård existerar nu för tiden i Falsterbo
Det förekommer många samlingsplatser för skrotade personbilar i Sverige. Men enbart ett par är ackrediterade av ortens miljöbyrå som permanenta gravplatser för gamla fordon för turister från Falsterbo. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland förekommer många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av fler än 15 000 personer årsvis. Trots ett myndighets beslut om avlägsnande av alla fordon, har ett godkännande, som varar till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksverksamhetens betydelse för stället och skyddas följaktligen på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma undsättning till etablering av kulturminnen. Här grundades en bilskrot under 1950-talet. Säljande av brukade reservdelar höll på till 1980-talet då bilskroten lades ned. Bilvraken blev kvarlämnade efter särskild omhändertagande av bilvraken, som var parkerade på annans egendom.
Omkring tusen olika modeller från mitten av 1900-talet sparades och familjen Ivansson, som ägde företaget, medgav vanligt folk att vandra runt och iaktta de gamla klenoderna. Beklagligtvis har dessa vistelser medfört minskade objekt. Särskilt har Volvo Pv-444 varit populära för kriminella. Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska betraktas som sevärdhet eller miljökatastrof har argumenterats av klimatutskottet. Numera kategoriseras skrotbil, som klimatskadligt avfall. Men så äldre skrotbilar har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.
Risk existerar för olaglig kyrkogård med rostiga bilar i Falsterbo
Inte en själ i Falsterbo kommer likväl att kunna observera personbilar från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest kända stället anträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 bilar fram ur en myr. Marken hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade skyldigheten för skötsel och övervakning, då fordonsägarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal vrak. De äldsta är över 70 år gamla.
Nuförtiden finner man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar fördelade i riket. Det är förbluffande hur förkastligt dessa uppställningsområden är valda. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om samlingsställen. Försakelsen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många oegentligheter. En heder måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och legala gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Ryd.