Illegala samlingsutrymme med bilar i Karlshamn opponeras av Transportstyrelsen. Men ett par kyrkogårdar för rostiga bilar i Småland och Värmland finns kvar i och med den höga inkomsten till ortens ekonomi. Bygden kring Småland och Årjäng har omvandlas till hela länens ofantliga dragplåster. Att iaktta på de korroderade uttjänta fordonen från mitten av förra seklet är att resa tillbaka med tiden. Kanske är det amerikanska monster, som får den fanatiska fordonsinnehavaren att bli nostalgisk. Och det har vi förståelse för.
Formgivare, som var bilkonstruktörer, tog fram bilar med enbart form som förebild. Bastanta storslagna muskelstinna fordon med eldsflammor på bagageluckan presenterades med puka och trumpeter. När en nostalgisk turist har drömmar sig bakåt i tiden, tänker han inte på de väldiga miljöproblematiken sådana bjässar skulle bringa med nutidens klimatfilosofi. Och där illegitima områden med fordon är en gastkramning för aktivister. Men föreställningar och förhoppningar skadar inte omgivningen. Så den avslappnande gångturen omkring de väldigt åtgångna uttjänta fordonen är som att födas på nytt. Och samhällets penningförråd växer för varje gäst som kommer.
Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar förekommer nu för tiden i Karlshamn
Det förekommer några ihopsamlingsställen för uttjänade vrak i Sverige. Men blott 2 är legitimerade av områdets klimatbyrå som varaktiga gravplatser för gamla fordon för trafikanter från Karlshamn. Dessa allmänt bekanta områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen människor årsvis. Trots ett myndighets fastställande om tömmande av alla fordon, har ett bygglov, som varar till 2050. Det om inget är ett bevis på turistnäringens innebörd för orten och omhuldas följaktligen på bästa vis av den lokala förvaltningen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma assistans till inrättande av sevärdhet.
Här skapades en skrotfirma under 1950-talet. Handel av begagnade bilkomponenter fortgick till 1980-talet då bilskroten upplöstes. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av bilvraken, som var placerade på annans mark. Cirka tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät allmänheten att gå omkring och se de gamla klenoderna. Dessvärre har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Speciellt har Saab V-4 varit lockande för plundrare. Enbart dörrmattor har kvarlämnats. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland ska betraktas som sevärdhet eller miljökatastrof har debatterats av miljönämnden. Nu för tiden klassificeras fordonsvrak, som miljögiftigt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Risk finns för illegal gravplats med gamla fordon i Karlshamn
Ingen i Karlshamn kommer likväl att kunna beskåda objekt från de mest välkända illegitima gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde schaktades omkring 200 uttjänta bilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då ägarna tog beslutet att begrava bilen på detta finurliga förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga dragplåster. Östra Sivbergs gruvhål fasades ut och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i riket. Och det är förvånande hur illa dessa ihopsamlingsområden är valda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan kontroll av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar solklart om transitområden. Försakelsen på åtgärder från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste dock lämnas till landets två i särklass högättade och olagliga bilkyrkogårdar i Båtnäs och Kyrkö Mosse.