Kyrkogårdar för rostiga bilar kan ses som minnesvärd eller klimatkatastrof beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör olagliga fordonsplatser i Kalix för äldre uttjänta fordon. Men några av Sveriges mest kända har ändå förvandlas till enorma och lönande lockelse. Däribland många av de äldre fordonsvraken kan man lokalisera flertalet bilmodeller som hängt med till sista vilan. Att betrakta antika modeller är likaså en fröjd för en nostalgisk fordonsinnehavare. Men det är jänkarna från mitten av 1900-talet som ger mest avtryck.
Den tidsperioden utformades de finaste strukturerna ett personbil nånsin haft. Och den här känslan från alla dessa gamla rariteter kan man urskilja på en svensk gravplats för gamla fordon.
Inte någon legitim kyrkogård för rostiga bilar existerar nu för tiden i Kalix
Det existerar några ihopsamlingsplatser för uttjänade bilar i landet. Men blott två är legitimerade av ortens miljöavdelning som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för resande från Kalix.
Dessa berömda områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra modeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 personer årsvis. Trots ett departements rådslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett belägg på turistverksamhetens mening för stället och vårdas för den skull på yppersta vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma hjälp till inrättande av sevärdhet. Här grundades en bilskrot under mitten av förra seklet. Säljande av beg. delar höll på till åttio-talet då bilskroten avvecklades. Bilvraken blev orörda efter särskild omhändertagande av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom.
Typ tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde skroten, lät privat personer att ströva runt och iaktta de ålderstigna rariteterna. Beklagligtvis har dessa besök medfört färre bilar. Särskilt har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för tjuvar. Enbart dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs ska betraktas som turistattraktion eller miljökatastrof har diskuterats av miljöutskottet. Nu för tiden klassificeras skrotbil, som klimatskadligt avfall. Men så ålderstigna bilvrak har självsanerats och miljöproblem har sanerats från marken.
Risk förekommer för illegal gravplats med gamla fordon i Kalix
Ingen i Kalix kommer emellertid att kunna beskåda fordon från de mest välkända förbjudna bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades ungefär 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då ägarna beslöt att jordfästa fordonet på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga besöksmål. Östra Sivbergs malmbrott fasades ut och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där fann man ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera finner man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Och det är förbluffande hur dåligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan tillsyn av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Avsaknaden på ingripanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Småland.