Gravplatser för gamla fordon betraktas som värd att minnas eller naturtragedi beroende på vem man frågar. Till de senare hör olagliga uppställningsplatser i Åstorp för äldre uttjänta fordon. Men några av Sveriges mest välkända har dock blivit enorma och vinstgivande besöksmål. Däribland många av de äldre fordonsvraken kan man hitta flertalet modeller som följt med i graven.
Att beskåda antika bilmodeller är även en fröjd för en återblickande bilinnehavare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som skänker mest intryck. Under den eran framställdes de finaste strukturerna ett personbil någonsin haft. Och de gamla intrycken från de här gamla dyrbarheter kan man skönja på en svensk gravplats för gamla fordon.
Inte en enda lagenlig gravplats för gamla fordon finns idag i Åstorp
Det finns otaliga samlingsställen för skrotade vrak i Sverige. Men enbart 2 är certifierade av bygdens miljöavdelning som permanenta bilkyrkogårdar för turister från Åstorp. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar flera dussintals bilmodeller från början av 1900-talet och besöks av mer än femton tusen individer varje år. Trots ett samhällsorgans rådslut om utgallring av alla uttjänta bilar, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på turistverksamhetens roll för stället och omhuldas följaktligen på ultimata förfaringssätt av den lokala förvaltningen.
Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan assistans till upprättande av kulturminnen. Här grundades en bilskrotnings-företag under mitten av förra seklet. Handel av begagnade bilreservdelar fortgick till 80-talet då bilskroten lades ned. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av skrotbilar, som var placerade på annans mark. Cirka tusen olika märken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät allmänheten att promenera omkring och iaktta de föråldrade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa vistelser inneburit färre objekt. Speciellt har Volkswagen-bussar varit åtråvärda för tjuvar. Endast dörrar och huv har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng ska betraktas som kulturminne eller klimatkatastrof har debatterats av klimatutskottet. Nuförtiden kategoriseras en uttjänad bil, som miljögiftigt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Risk existerar för förbjuden kyrkogård för rostiga bilar i Åstorp
Ingen i Åstorp kommer ändå att kunna se objekt från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur ett kärr. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då bilinnehavarna tog beslutet att begrava bilen på detta sluga förfaringssätt. Och Värmland har haft dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i landet. Och det är förvånande hur uselt dessa ihopsamlingsplatser är selekterade. Att se sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar glasklart om transitställen. Bristen på åtgärder från betrodd myndighet är närmast kass och inspirerar till många oegentligheter. En ära måste emellertid lämnas till Sveriges 2 i särklass förnämsta och lagliga gravplatser för gamla fordon i Båtnäs och Småland.