Den bilägare från Åkersberga som vill känna en återblickande färd i fordonshistorien ska besöka en gravplats för gamla fordon, som är motsatt till en illegal upplag med rostiga bilar. Här kan man finna hundratals bilmärken av skilda modeller från mitten av 1900-talet. Jänkare stora som hus blandas med små europeiska i en salig sammanblandning. En stor mängd av interiörerna är försvunnen för länge sedan och bilarna liknar rost skrot.
Men de uppskattade designerna kan man alltjämt se. Att skrot-kyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Båtnäs har övergått till platsens främsta lockelse är inte så konstigt. Även granskande klimatavdelningar, som förordnat om borttransport av fordonsvraken, har förmåtts ändra förhållningssätt i och med pengarna som kommer orten till gagn. Olyckligtvis har dessa charmfulla ställen fått illegitima anhängare, som tycks hamstra skrotbilar. Nya tuffa regler stoppar emellertid legal upprättande. Att återvinna fordonet med inlämning av registreringsbevis, bilskrotsintyg med avfärdande från bilregistret samt rengöring av naturfarofyllt avfall fordrar andra lagar. Men de aktuella två legitima aktörerna kommer att roa bilbeundrarna i framtiden.
Inte någon lagenlig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Åkersberga
Det existerar många uppställningsområden för uttjänade bilar i Sverige. Men enbart 2 är certifierade av områdets miljökansli som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Åkersberga. Dessa berömda platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland existerar många hundra bilmärken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen människor årligen. Trots ett samhällsorgans fastställande om tömmande av alla fordon, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens innebörd för platsen och vårdas därför på yppersta vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft likadan assistans till etablering av attraktion. Här grundades en bildemontering under mitten av förra seklet. Handel av begagnade reservdelar ägde rum till 1980-talet då skroten lades ned.
Skrotbilarna blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av skrotbilar, som var uppställda på annans egendom. Cirka tusen annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät vanligt folk att ströva runt och iaktta de föråldrade rariteterna. Olyckligtvis har dessa vistelser inneburit minskade personbilar. Särskilt har Saab V-4 varit lockande för tjuvar. Endast stolar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland skall betraktas som sevärdhet eller klimatförstörelse har avhandlas av klimatdelegationen. Numera klassificeras ett uttjänt fordon, som klimatvådligt avfall. Men så förlegade vrak har självrensats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.
Risk existerar för olaglig kyrkogård med rostiga bilar i Åkersberga
Inte någon i Åkersberga kommer ändå att kunna observera objekt från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället hittades på Gotland. I Tingstäde schaktades ungefär 200 personbilar fram ur en sankmark. Egendomen hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för handhavande och övervakning, då fordonsinnehavarna beslöt att dölja fordonet på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes snabbt under 1920-talet. Där förekom ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegala gravplatser för gamla fordon spridda i landet. Och det är förvånande hur illa dessa samlingsställen är valda. Att observera sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om samlingsplatser. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många bedrägerier. En heder måste likväl lämnas till landets två i särklass belevade och legala gravplatser för gamla fordon i Värmland och Kyrkö Mosse.