Mångåriga skrotbilsformeringar i Skärhamn som liknat bilkyrkogårdar är inte längre legitima. Några nya med behörighet att synliggöra föråldrade rariteter kommer ingalunda att anläggas. Miljövårdsverket stoppar via bilskrots-bestämmelsen alla sådana förslag. Kasserade fordon är klassade som klimatohälsosamt avfall och ska demoleras och återvinnes av en behörig skrotfirma. Men de fåtal som finns har likväl förvandlas till väldiga besöksmål.
Huvuddelen av traktens turistverksamhet byggs på och omkring dessa gårdar. De korroderade stålskeletten från 50-talet upplivar en del minnen hos en tillbakablickande ägare. Bilmodeller varieras i en vacker blandning. Äldre utgångna modeller kan även skönjas emellan trädstammarna. Så inget övrigt kan liknas med atmosfären, från förr i världen, än dessa ställen.
Inte någon legitim kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Skärhamn
Det finns en del samlingsområden för uttjänta personbilar i Sverige. Men endast två är certifierade av regionens miljöavdelning som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resenärer från Skärhamn. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen personer årligen. Trots ett samhällsorgans rådslut om utrensning av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett kvitto på turistverksamhetens värde för orten och skyddas för den skull på bästa vis av de lokala myndigheterna. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan stöd till upprättande av kulturminnen. Här startades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade delar ägde rum till 1980-talet då verksamheten lades ned.
Bilvraken blev kvarlämnade efter viss tvångsförflyttning av bilar, som var placerade på annans egendom. Typ tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät privat personer att knalla runt och se på de föråldrade rariteterna. Tyvärr har dessa påhälsningar resulterat i färre personbilar. Först och främst har Saab V-4 varit attraktiva för skövlare. Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs ska ses som turistattraktion eller miljöförstörelse har avhandlas av klimatutskottet. Nu för tiden bedöms ett uttjänt fordon, som miljögiftigt restprodukt. Men så förlegade bilvrak har självrensats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Fara finns för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Skärhamn
Inte någon i Skärhamn kommer likväl att kunna se personbilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest kända platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes cirka 200 fordon fram ur en myr. Egendomen hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och kontroll, då fordonsägarna bestämde sig att begrava fordonet på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga besöksmål. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Nuförtiden finner man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon fördelade i riket. Och det är överraskande hur bedrövligt dessa ihopsamlingsställen är selekterade. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Trafikverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på åtgärder från ansvarig polis är närmast kass och sporrar till många oegentligheter. En heder måste likväl lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och legitima bilkyrkogårdar i Årjäng och Småland.