Invånare i Osby vill inte se illegal bilskrot eller bilkyrkogård

av

Kyrkogårdar för rostiga bilar betraktas som minnesvärd eller naturmisslyckande beroende på vem som uttalar sig. Till de senare hör olagliga uppställningsplatser i Osby för gamla uttjänta fordon. Men ett par av Sveriges mest välkända har likväl omvandlas till mycket stora och vinstgivande sevärdheter.

Invånare i Osby vill inte se illegal bilskrot eller bilkyrkogård

Kring flera av skrotbilarna kan man finna några bilmodeller som följt med till sista vilan. Att betrakta antika bilmodeller är likaså en fröjd för en återblickande fordonsägare. Men det är amerikanarna från mitten av 1900-talet som skänker störst upplevelse. Under den eran framställdes de snyggaste strukturerna ett fordon nånsin besuttit.

De gamla intrycken från de här antika dyrbarheter kan man se på en småländsk bilkyrkogård.

Inte en enda laglig gravplats för gamla fordon förekommer nu för tiden i Osby

Det finns några uppställningsplatser för kasserade fordon i landet. Men enbart 2 är godkända av områdets miljökontor som bestående kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Osby. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns flera dussintals märken från början av 1900-talet och gästas av mer än femton tusen människor årligen. Trots ett samhällsorgans beslut om avlägsnande av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till.

Det om inget är ett bevis på turistnäringens roll för stället och omhuldas därför på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft likadan assistans till upprättande av sevärdhet. Här skapades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Handel av beg. bilkomponenter ägde rum till åttio-talet då verksamheten lades ned. Vraken blev stående kvar efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen skilda fordonsmärken från 30-50-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav gemene man att ströva runt och betrakta de föråldrade klenoderna.

Dessvärre har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Framför allt har Saab V-4 varit omtyckta för kriminella. Bara dörrar och huv har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Årjäng ska betraktas som kulturminne eller klimatförödelse har diskuterats av miljökommittén. Nu för tiden klassas en uttjänad bil, som klimatskadligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Risk existerar för förbjuden bilkyrkogård i Osby

Inte någon i Osby kommer ändå att kunna beskåda objekt från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppmärksammade bilskrot hittades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 personbilar fram ur en sankmark. Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då bilinnehavarna tog beslutet att begrava fordonet på detta fiffiga vis.

Värmland har det förekommit osynliga dragplåster. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal vrak. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i Sverige. Det är förvånande hur illa dessa uppställningsplatser är utvalda. Att betrakta sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Naturvårdsverkets är egendomligt.

Det handlar obestridligt om transitområden. Bristen på handlanden från betrodd myndighet är närmast kass och inspirerar till många fuffens. En ära måste dock lämnas till landets två i särklass förnämsta och olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Småland.

Andra artiklar