Ingen i Huddinge vill söka upp illegala och miljöfarliga ihopsamlingsplatser för fordon. Men det är fleras fantasi att besöka en bilkyrkogård. Alla återblickande bilägare fantiserar om tidsskedet, då de bulliga och bensinslukande vidundren infördes.
På den svenska kommersen var amerikanska modeller ledande. Det är vrakdelarna från dessa fordonsmärken, som dra till sig gäster till rikets två godkända kyrkogårdar för veteran fordon. Att få beskåda ett gammalt skinande muskelknippe rullande i verkliga livet är få förunnat. Men på en en gravplats för gamla fordon förekommer en hel drös av riktiga original från fantastiska verk. En tur bland dessa klenoder, med klockan vriden tillbaka ett sjuttiotals år och är inget man glömmer i första taget. Det är inte erforderligt att grubbla på akuta klimatproblem med nutidens gamla skrotbilar. Enbart glädjas av de kurviga arkitekturerna som man aldrig mer kommer att se på nytillverkade bilar.
Inte någon laglig bilkyrkogård förekommer i dag i Huddinge
Det förekommer en del ihopsamlingsställen för uttjänade bilvrak i landet. Men endast 2 är behöriga av bygdens klimatkontor som varaktiga kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Huddinge. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals bilmodeller från 20- till 50-talen och besöks av fler än femton tusen personer årligen. Även fast ett myndighets beslut om elimination av alla personbilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050.
Det är verkligen ett kvitto på besöksverksamhetens betydelse för stället och vårdas således på bästa vis av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft samma assistans till upprättande av sevärdhet. Här skapades en skrotfirma under 1950-talet. Säljande av brukade reservdelar pågick till åttio-talet då skroten avvecklades. Skrotbilarna blev orörda efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilar, som var uppställda på annans mark. Typ tusen olika fordonsmodeller från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde fastigheten, medgav vanligt folk att knalla runt och se de föråldrade sevärdheterna. Dessvärre har dessa vistelser resulterat i minskade personbilar. Framför allt har Saab V-4 varit omtyckta för tjuvar. Bara inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Årjäng skall betraktas som turistattraktion eller klimatkatastrof har argumenterats av klimatutskottet. Nu för tiden rangordnas fordonsvrak, som miljövådligt restprodukt. Men så ålderstigna fordonsvrak har självsanerats och miljöbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot förekommer för illegitim bilkyrkogård i Huddinge
Inte någon i Huddinge kommer dock att kunna betrakta bilar från de mest välkända illegala gravplatserna för antika bilar. Den mest kända platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 personbilar fram ur en sankmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då bilägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har det förekommit osynliga dragplåster. Östra Sivbergs brott avvecklades och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal bilvrak. De äldsta är över 70 år gamla. Numera hittar man helt andra illegitima bilkyrkogårdar spridda i riket. Det är överraskande hur dåligt dessa ihopsamlingsställen är valda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan granskning av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar obestridligt om uppställningsområden. Avsaknaden på handlanden från betrodd myndighet är närmast ödesdiger och sporrar till många fuffens. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass förnämsta och olagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.