Den bilägare från Tyresö som vill erfara en tillbakablickande tripp i fordonshistorien ska besöka en bilkyrkogård, som är motsatsen till en förbjuden depåer med kasserade personbilar. Här kan man lokalisera hundratals märken av skilda modeller från mitten av 1900-talet. Amerikanare väldiga som små lastbilar blandas med små europeiska i en överväldigande blandning. Mycket av inredningarna är försvunnen för längesedan och bilarna liknar skrothögar. Men de uppskattade strukturen kan man än idag skönja. Att gravplatserna för antika bilar i Ryd och Årjäng har övergått till lokalsamhällets främsta dragplåster är inte förunderligt.
Till och med kritiska miljögrupper, som förordnat om bortforsling av vraken, har tvingats ändra attityd till följd av inkomsterna som bidrar till samhället. Tragiskt nog har dessa charmiga platser fått illegala efterföljare, som tycks lagra skrotbilar. Nya solida regler bromsar likväl legitim inrättande. Att kassera fordonet med avlämnande av registreringsbevis, skrotningsintyg med avfärdande från bilregistret samt sanering av klimatfarligt avfall erfordrar andra regler. Men de aktuella 2 legitima fordonsplatserna kommer att underhålla personbilsentusiasterna en lång tid framöver.
Inte en enda lagenlig bilkyrkogård existerar nuförtiden i Tyresö
Det existerar flera ihopsamlingsplatser för ratade personbilar i landet. Men enbart ett par är behöriga av regionens miljöbyrå som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för resenärer från Tyresö. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar många hundra fordonsmärken från 20- till 50-talen och besöks av fler än 15 000 människor årsvis. Fastän ett myndighets rådslut om utgallring av alla bilar, har ett medgivande, som fortlöper till 2050. Det om inget är ett belägg på besöksnäringens betydelse för orten och värnas för den skull på ultimata förfaringssätt av samhället. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte haft likadan assistans till upprättande av attraktion. Här skapades en skrotfirma under mitten av förra seklet. Försäljning av brukade bildelar pågick till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var uppställda på annans egendom. Cirka tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät gemene man att vandra omkring och observera de ålderstigna sevärdheterna.
Beklagligtvis har dessa besök medfört minskade personbilar. Först och främst har Volkswagen-bussar varit omtyckta för kriminella. Endast dörrmattor har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland ska ses som turistattraktion eller klimatförstörelse har diskuterats av miljödelegationen. Numera kategoriseras fordonsvrak, som miljögiftigt avfall. Men så äldre vrak har självsanerats och miljöbekymmer har sanerats från marken.
Fara existerar för illegal gravplats med gamla fordon i Tyresö
Inte en själ i Tyresö kommer likväl att kunna observera personbilar från de mest kända olagliga gravplatserna för antika bilar. Den mest uppseende stället upptäcktes på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för hantering och övervakning, då bilägarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta smarta förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal skrotbilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Numera hittar man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Det är förvånande hur dåligt dessa samlingsställen är valda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsområden. Försakelsen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast katastrofal och uppmuntrar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till landets 2 i särklass belevade och lagenliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.