Mångåriga skrotbilsuppställningar i Torsby som ser ut som kyrkogårdar för rostiga bilar är inte längre lagliga. Några nya med licens att presentera äldre klenoder kommer aldrig att etableras. Miljövårdsverket stoppar igenom bilskrotningslagen alla sådana förslag. Bilar som tjänat ut är klassade som naturriskabelt avfall och skall skrotas och regenereras av en behörig bilskrot. Men de fåtal som finns har likväl övergått till stora turistattraktioner.
Majoriteten av bygdens turistverksamhet grundas på och kring dessa gårdar. De korroderade karosserna från dåtiden framkallar en del åminnelser hos en tillbakablickande bilägare. Fordonsmodeller varieras i en vacker blandning. Gamla utgångna märken kan även skönjas mellan träden. Så inget motsvarande kan liknas med atmosfären, från gamla goda tider, än dessa platser.
Inte en enda legitim gravplats för gamla fordon existerar i dag i Torsby
Det förekommer otaliga samlingsområden för kasserade fordon i Sverige. Men blott 2 är godkända av bygdens miljöavdelning som varaktiga bilkyrkogårdar för resenärer från Torsby. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse finns flera dussintals bilmärken från 20- till 50-talen och besöks av mer än 15 000 människor årligen. Trots ett departements fastställande om utgallring av alla fordon, har ett medgivande, som fortgår trettio år till. Det är verkligen ett bevis på besöksverksamhetens innebörd för stället och vårdas därför på lämpligaste vis av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan stöd till etablering av attraktion.
Här startades en bilskrot under 1950-talet. Handel av brukade bilreservdelar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Cirka tusen olika bilmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde bilskroten, tillät privat personer att vandra runt och se på de föråldrade sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök inneburit minskade bilar. Först och främst har VW-bubblor varit åtråvärda för skövlare. Endast inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogården för rostiga bilar i Båtnäs skall ses som sevärdhet eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatdelegationen. Nu för tiden rangordnas ett uttjänt fordon, som klimatskadligt avfall. Men så föråldrade bilvrak har självrensats och klimatbesvär har sanerats från marken.
Risk finns för illegal kyrkogård med rostiga bilar i Torsby
Inte någon i Torsby kommer dock att kunna se objekt från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes omkring 200 personbilar fram ur en myr. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsägarna tog beslutet att begrava bilen på detta fiffiga förfaringssätt. Och Värmland har haft hemliga attraktioner. Östra Sivbergs gruvhål lades ned och fylldes med vatten snabbt under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal vrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i landet. Det är överraskande hur uselt dessa uppställningsområden är utvalda. Att se sådana på vattenskyddade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är anmärkningsvärt. Det handlar uppenbart om uppställningsställen. Bristen på handlanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många fuffens. En heder måste ändå lämnas till Sveriges två i särklass högättade och lagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Kyrkö Mosse.