Gravplatser för gamla fordon kan gälla som värd att minnas eller miljötragedi beroende på vem man frågar. Till de senare hör illegitima uppställningsplatser i Tyringe för gamla uttjänta fordon. Men några av landets mest välkända har ändå förvandlas till väldiga och lönsamma besöksmål. Däribland många av de äldre fordonsvraken kan man finna många modeller som följt med till sista vilan. Att beskåda ålderstigna fordonsmärken är också en glädje för en återblickande fordonsägare. Men det är amerikanarna från 40-60-talet som skänker störst intryck. Den tidsperioden konstruerades de rundaste formerna ett personbil överhuvudtaget besuttit. Och den här känslan från alla dessa antika klenoder kan man skönja på en värmländsk bilkyrkogård.
Inte någon lovlig kyrkogård för rostiga bilar existerar nuförtiden i Tyringe
Det finns några ihopsamlingsområden för avdankade personbilar i landet. Men enbart 2 är auktoriserade av regionens miljökansli som permanenta kyrkogårdar för rostiga bilar för turister från Tyringe. Dessa omtalade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra fordonsmärken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor årsvis. Trots ett departements beslut om utgallring av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortgår trettio år till.
Det är verkligen ett belägg på turistnäringens roll för orten och värnas därför på yppersta förfaringssätt av de lokala myndigheterna. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma undsättning till upprättande av kulturminnen. Här skapades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av begagnade delar pågick till 1980-talet då skroten lades ned. Vraken blev orörda efter speciell omhändertagande av bilar, som var parkerade på annans mark. Typ tusen olika bilmodeller från 30-50-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, lät privat personer att ströva runt och se de föråldrade rariteterna. Beklagligtvis har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar.
Först och främst har Volvo Pv-444 varit attraktiva för tjuvar. Enbart inredningar har lämnats kvar. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Värmland ska ses som sevärdhet eller miljöförstörelse har debatterats av miljödelegationen. Nuförtiden bedöms skrotbil, som klimatvådligt avfall. Men så äldre bilvrak har självsanerats och klimatbekymmer har befriats från skog och mark.
Hot finns för lagstridig gravplats med gamla fordon i Tyringe
Inte en själ i Tyringe kommer ändå att kunna betrakta bilar från de mest välkända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde schaktades cirka 200 fordon fram ur en sumpmark. Marken hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade ansvaret för användning och tillsyn, då fordonsinnehavarna tog beslutet att begrava bilen på detta smarta vis. Och Värmland har haft dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där förekom ett 20-tal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar fördelade i riket. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa samlingsområden är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade områden utan kontroll av Miljövårdsverkets är anmärkningsvärt. Det handlar glasklart om samlingsområden. Avsaknaden på aktioner från betrodd myndighet är närmast katastrofal och sporrar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass belevade och lagenliga bilkyrkogårdar i Värmland och Småland.