Gravplatser för gamla fordon har övergått till ofantliga besöksmål för alla bilfantaster från Blomstermåla, som bidrar till en del av platsens turistinkomster. Några skrothandlare har eftersträvat att forma något motsvarande igenom att magasinera ålderstigna bilar. Allmänt Kända bilmärken skulle kunna dra inbitna raggare från hela Norrland, men Länsstyrelsens bilskrotningsstadga sätter stopp för sådana handlingar.
Det Förekommer ”kyrkogårdar för rostiga bilar” med övriga syften än uppvisning av uttjänta fordon för vanliga människor. Majoriteten är illegala bilplatser, som är påtagliga att beskåda. Ledare från naturadministrering har skygglappar eller skyller på andra som vållande, varför dessa naturfarliga ställen fungerar under lagens radar. Men det existerar enstaka seriösa företag som fått Miljövårdsverkets tillit att driva sina gamla skrotar i det gröna fortsättningsvis.
Ingen legal gravplats för gamla fordon förekommer i dag i Blomstermåla
Det finns några uppställningsplatser för kasserade bilvrak i landet. Men blott ett par är behöriga av lokalsamhällets klimatbyrå som bestående gravplatser för gamla fordon för resande från Blomstermåla. Dessa omtalade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra märken från början av 1900-talet och gästas av fler än femton tusen människor årsvis. Fastän ett myndighets fastställande om utgallring av alla skrotbilar, har ett tillstånd, som varar trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens betydelse för platsen och omhuldas följaktligen på ultimata förfaringssätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått samma undsättning till etablering av sevärdhet. Här grundades en skrotningsfirma under mitten av förra seklet. Säljande av begagnade bilreservdelar fortgick till 1980-talet då verksamheten upphörde.
De uttjänta fordonen blev stående kvar efter särskild tvångsförflyttning av skrotbilar, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen skilda modeller från mitten av 1900-talet bevarades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät gemene man att promenera runt och betrakta de förlegade sevärdheterna. Dessvärre har dessa påhälsningar medfört minskade objekt. Först och främst har Vw bubblor varit begärliga för skövlare. Endast dörrmattor har lämnats kvar. Och om bilkyrkogården i Värmland skall ses som kulturminne eller miljöförödelse har argumenterats av miljökommissionen. Idag bedöms fordonsvrak, som klimatvådligt restprodukt. Men så ålderstigna bilvrak har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Risk förekommer för illegal kyrkogård för rostiga bilar i Blomstermåla
Ingen i Blomstermåla kommer ändå att kunna betrakta personbilar från de mest välkända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades cirka 200 bilar fram ur ett kärr. Marken hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för handhavande och kontroll, då bilägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda attraktioner. Östra Sivbergs brott lades ned och fylldes med vatten omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra förbjudna kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i Sverige. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa samlingsplatser är utvalda. Att beskåda sådana på vattenskyddade ställen utan övervakning av Trafikverkets är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsområden. Försakelsen på aktioner från ansvarig polis är närmast kass och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste ändå lämnas till landets två i särklass förnämsta och legala gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Ryd.