Den fordonsägare från Getinge som vill uppleva en återblickande tur i personbilshistorien skall besöka en kyrkogård för rostiga bilar, som är motsatsen till en olaglig uppställningsplats med skrotbilar. Här kan man finna hundratals modeller av annorlunda märken från 40-60-talet. Amerikanare ofantliga som små lastbilar varieras med små europeiska i en överväldigande kombination. Mycket av interiörerna är borta för länge sedan och fordonen ser ut som rost skrot. Men de klassiska designerna kan man ännu se. Att skrot-kyrkogårdarna i Ryd och Värmland har förvandlas till platsens största turistattraktion är inte häpnadsväckande.
Till och med kritiska klimatavdelningar, som förordnat om bärgning av skrotbilarna, har förmåtts byta förhållningssätt på grund av inkomsterna som bidrar till samhället. Beklagligtvis har dessa charmiga ställen fått illegala efterföljare, som tycks bunkra uttjänta bilar. Nya obekväma föreskrifter hejdar ändå legitim etablering. Att skrota bilen med avlämnande av registreringsbevis, skrotintyg med avregistrering samt upprensning av klimatfarofyllt spill erfordrar andra stadgar. Men de rådande två lagliga kyrkogårdarna kommer att roa fordonsälskarna en lång tid framöver.
Ingen tillåten bilkyrkogård finns nu för tiden i Getinge
Det finns massa ihopsamlingsplatser för avdankade vrak i landet. Men enbart ett par är behöriga av platsens miljökansli som bestående bilkyrkogårdar för resenärer från Getinge. Dessa uppskattade områden är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd förekommer flera dussintals fordonsmodeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen personer årsvis. Även fast ett kommunalt beslut om avlägsnande av alla fordon, har ett godkännande, som fortgår till 2050. Det är verkligen ett kvitto på turistnäringens innebörd för orten och omhuldas därför på lämpligaste förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte haft samma hjälp till upprättande av kulturminnen.
Här skapades en skrot under 1950-talet. Försäljning av beg. bildelar ägde rum till åttio-talet då skrotföretaget lades ned. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var uppställda på annans egendom. Omkring tusen olika modeller från mitten av 1900-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde bilskroten, lät vanligt folk att promenera runt och se de ålderstigna sevärdheterna. Tyvärr har dessa påhälsningar medfört minskade fordon. Speciellt har Vw bubblor varit begärliga för kriminella. Endast stolar har kvarlämnats. Och om bilkyrkogården i Värmland skall betraktas som kulturminne eller miljöförstörelse har argumenterats av miljökommissionen. Nu för tiden kategoriseras ett uttjänt fordon, som klimatskadligt restprodukt. Men så gamla bilvrak har självrensats och klimatproblem har sanerats från marken.
Hot finns för olaglig bilkyrkogård i Getinge
Ingen i Getinge kommer ändå att kunna se personbilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen påträffades på Gotland. I Tingstäde grävdes cirka 200 uttjänta bilar fram ur en sumpmark. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsägarna bestämde sig att dölja fordonet på detta sluga vis. Och Värmland har haft dolda turistattraktioner. Östra Sivbergs malmbrott avvecklades och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där fann man ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i Sverige. Det är förbluffande hur bedrövligt dessa samlingsområden är utvalda. Att betrakta sådana på vattenskyddade ställen utan granskning av Länsstyrelsens är egendomligt. Det handlar solklart om uppställningsställen. Bristen på handlanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och inspirerar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till Sveriges två i särklass högättade och olagliga gravplatser för gamla fordon i Årjäng och Småland.