Lagliga bilkyrkogårdar kastar skugga på tvivelaktiga skrotbilssamlingar i Dalarö

Den ägare från Dalarö som vill uppleva en tillbakablickande färd i fordonshistorien bör besöka en gravplats för gamla fordon, som är motsatt till en förbjuden uppställningsplats med kasserade personbilar. Här kan man lokalisera många bilmärken av skilda bilmodeller från mitten av 1900-talet. Jänkare ofantliga som hus varieras med små europeiska i en salig mix.

Det mesta av interiörerna är försvunnen för längesedan och karosserna liknar rost skrot. Men de klassiska strukturen kan man fortfarande urskilja. Att bilkyrkogårdarna i Kyrkö Mosse och Årjäng har blivit platsens bästa attraktion är inte så konstigt. Till och med ifrågasättande klimatfalanger, som dekreterat om bortforsling av fordonsvraken, har förmåtts byta inställning på grund av intäkterna som bidrar till samhället. Beklagligtvis har dessa attraktiva ställen fått illegala anhängare, som verkar samla på defekta fordon. Nya hårda föreskrifter hejdar emellertid laglig inrättande. Att skrota personbilen med avlämnande av reg. bevis, skrotintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt upprensning av klimatfarofyllt spill erfordrar andra förordningar. Men de rådande 2 legitima kyrkogårdarna kommer att underhålla bilälskarna i framtiden.

Ingen tillåten kyrkogård för rostiga bilar finns nu för tiden i Dalarö

Det finns flertalet uppställningsställen för uttjänade bilvrak i Sverige. Men blott två är behöriga av ortens miljökansli som bestående bilkyrkogårdar för turister från Dalarö. Dessa berömda ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse existerar flera dussintals modeller från början av 1900-talet och besöks av fler än 15 000 personer varje år.

Även fast ett departements rådslut om utgallring av alla bilar, har ett bygglov, som varar till 2050. Det om inget är ett belägg på turistverksamhetens innebörd för orten och omhuldas därför på bästa förfaringssätt av den lokala förvaltningen. Årjängs stolthet i Värmland har inte innehaft likadan undsättning till etablering av sevärdhet. Här startades en bildemontering under 1950-talet. Säljande av beg. bilreservdelar pågick till åttio-talet då verksamheten avvecklades. De uttjänta fordonen blev stående kvar efter viss omhändertagande av skrotbilar, som var placerade på annans egendom. Ungefär tusen annorlunda fordonsmärken från 30-50-talet behölls och familjen Ivansson, som ägde fastigheten, lät gemene man att knalla omkring och betrakta de äldre sevärdheterna. Tyvärr har dessa påhälsningar inneburit minskade objekt. Framför allt har Vw bubblor varit åtråvärda för tjuvar.

Bara inredningar har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som kulturminne eller miljökatastrof har argumenterats av miljönämnden. Numera bedöms skrotbil, som miljövådligt avfall. Men så föråldrade vrak har självsanerats och klimatbesvär har befriats från skog och mark.

Fara existerar för illegitim bilkyrkogård i Dalarö

Ingen i Dalarö kommer emellertid att kunna betrakta personbilar från de mest kända olagliga bilkyrkogårdarna. Den mest uppseende platsen upptäcktes på Gotland. I Tingstäde grävdes ungefär 200 uttjänta bilar fram ur en myr. Fastigheten hade ägts av en myndighet, så krigsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga sätt. Och Värmland har det förekommit dolda sevärdheter. Östra Sivbergs gruvhål avvecklades och vattenfylldes skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Nuförtiden hittar man helt andra förbjudna bilkyrkogårdar spridda i riket. Och det är häpnadsväckande hur uselt dessa samlingsställen är valda. Att observera sådana på vattenbevarade ställen utan kontroll av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar uppenbart om uppställningsområden. Bristen på åtgärder från betrodd polis är närmast ödesdiger och inspirerar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till landets 2 i särklass belevade och olagliga bilkyrkogårdar i Årjäng och Kyrkö Mosse.

Bilkyrkogårdar har högre status än skrotbilssamlingar i Iggesund

Bilkyrkogårdar har högre status än skrotbilssamlingar i Iggesund

Inte en kotte i Iggesund vill bekanta sig med illegitima och miljögiftiga ihopsamlingsställen för uttjänta bilar. Men det är någras fantasi att gästa en bilkyrkogård. Alla återblickande bilinnehavare fantiserar om epoken, då de mulliga och bränsleslukande monstren infördes. På den skandinaviska marknaden var nord amerikanska fordonsmärken ledande.

En illegal insamlingsplats för bilvrak i Höör kan aldrig betraktas som en bilkyrkogård

En illegal insamlingsplats för bilvrak i Höör kan aldrig betraktas som en bilkyrkogård

Att se en dumpade fordon i naturen är en vämjelse. Men raggare från Höör frestas likväl till en kyrkogård för rostiga bilar som flugor till en sockerbit. Och i landet existerar 2 lovligt anlagda skrothandlare, som förändrats till otroliga fordonsvrak-utställningar. Mängder av personbilar med skilda modeller från 40- till 60-talet existerar spridda för begrundan emellan skog och åkrar.