Bilkyrkogårdar har högre status än skrotbilssamlingar i Gällivare

Den bilinnehavare från Gällivare som vill vara med om en återblickande tripp i fordonshistorien ska hälsa på en bilkyrkogård, som är tvärtom till en illegal uppställningsplats med kasserade personbilar. Här kan man finna hundratals märken av annorlunda bilmärken från mitten av 1900-talet. Jänkare enorma som små lastbilar blandas med små bubblor i en väldig kombination. Det mesta av interiörerna är väck för längesedan och bilarna ser ut som rost skrot.

Men de välkända formerna kan man alltjämt se. Att skrot-kyrkogårdarna i Ryd och Värmland har blivit lokalsamhällets främsta attraktion är inte häpnadsväckande. Dessutom har kritiska klimatgrupper, som förordnat om hämtning av fordonsvraken, har tvingats byta attityd som ett resultat av inkomsterna som rullar in till kommunen. Tyvärr har dessa attraktiva ställen fått illegitima anhängare, som verkar samla på defekta fordon. Nya hårda krav avbryter emellertid tillåten inrättande. Att återvinna fordonet med avlämnande av reg. bevis, skrotningsintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt sanering av klimathotfullt spill kräver andra författningar. Men de nuvarande två legitima fordonsplatserna kommer att roa fordonsälskarna i framtiden.

Inte en enda legal kyrkogård för rostiga bilar finns idag i Gällivare

Det existerar massa ihopsamlingsområden för uttjänta bilar i landet. Men enbart 2 är behöriga av platsens klimatkontor som permanenta gravplatser för gamla fordon för turister från Gällivare. Dessa uppskattade platser är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer många hundra modeller från början av 1900-talet och besöks av fler än femton tusen personer årligen. Fastän ett myndighets rådslut om utrensning av alla uttjänta bilar, har ett medgivande, som fortlöper trettio år till. Det är verkligen ett kvitto på besöksnäringens värde för stället och skyddas därför på ultimata sätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Värmland har inte innehaft likadan hjälp till upprättande av attraktion. Här startades en skrot under mitten av förra seklet. Försäljning av beg. delar höll på till 80-talet då skroten avvecklades. De uttjänta fordonen blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av fordonsvraken, som var parkerade på annans mark. Omkring tusen olika bilmodeller från mitten av 1900-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att ströva runt och beskåda de föråldrade sevärdheterna.

Beklagligtvis har dessa besök resulterat i minskade objekt. Först och främst har Volkswagen-bussar varit begärliga för kriminella. Enbart inredningar har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Årjäng ska betraktas som kulturminne eller miljökatastrof har diskuterats av miljökommissionen. Nuförtiden bedöms skrotbil, som miljövådligt avfall. Men så ålderstigna fordonsvrak har självsanerats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Risk existerar för förbjuden gravplats för gamla fordon i Gällivare

Inte någon i Gällivare kommer ändå att kunna se personbilar från de mest välkända förbjudna skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället anträffades på Gotland. I Tingstäde skyfflades cirka 200 skrotbilar fram ur en myr.

Fastigheten hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna tog beslutet att jordfästa fordonet på detta listiga förfaringssätt. Och Värmland har haft osynliga turistattraktioner. Östra Sivbergs brott avvecklades och fylldes med vatten hastigt under 1920-talet. Där hittade man ett 20-tal fordonsvrak. De äldsta är från mitten av 1900-talet. Idag hittar man helt andra olagliga kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i Sverige. Och det är överraskande hur förkastligt dessa uppställningsområden är utvalda. Att se sådana på vattenbevarade ställen utan tillsyn av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar obestridligt om transitområden. Bristen på ingripanden från ansvarig polis är närmast katastrofal och uppmuntrar till många fuffens. En heder måste dock lämnas till Sveriges två i särklass förnämsta och lagenliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Båtnäs och Ryd.