Den bilägare från Leksand som vill uppleva en återblickande färd i fordonshistorien bör hälsa på en bilkyrkogård, som är tvärsom till en olaglig upplag med kasserade personbilar. Här kan man hitta många modeller av olika modeller från mitten av 1900-talet. Amerikanare jättelika som hus varieras med små europeiska i en överväldigande sammanblandning. En stor mängd av inredningarna är väck för länge sedan och karosserna liknar stålskelett.
Men de klassiska formerna kan man alltjämt urskilja. Att skrot-kyrkogårdarna i Småland och Båtnäs har omvandlas till områdets största turistattraktion är inte häpnadsväckande. Även kritiska klimatdivisioner, som dekreterat om bärgning av skrotbilarna, har förmåtts förändra inställning till följd av intäkterna som bidrar till samhället. Beklagligtvis har dessa charmfulla bilkyrkogårdar fått olagliga efterföljare, som verkar lagra defekta fordon. Nya tuffa föreskrifter hejdar dock legitim inrättande. Att skrota bilen med avlämnande av registreringsbevis, skrotningsintyg med borttagning på Transportstyrelsen samt rengöring av klimatskadligt spill erfordrar andra stadgar. Men de rådande 2 legitima fordonsplatserna kommer att underhålla personbilsentusiasterna även fortsättningsvis.
Inte någon lagenlig kyrkogård för rostiga bilar existerar idag i Leksand
Det finns flera uppställningsplatser för avdankade personbilar i Sverige. Men enbart 2 är auktoriserade av bygdens miljökontor som permanenta bilkyrkogårdar för trafikanter från Leksand. Dessa kända ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Kyrkö Mosse förekommer flera dussintals märken från 20- till 50-talen och gästas av fler än femton tusen personer årligen. Även fast ett departements beslut om tömmande av alla fordon, har ett bygglov, som fortgår trettio år till. Det om inget är ett kvitto på besöksverksamhetens värde för stället och omhuldas således på yppersta förfaringssätt av kommunen. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte fått likadan undsättning till upprättande av kulturminnen. Här grundades en bilskrotnings-företag under 1950-talet.
Handel av brukade bildelar höll på till 1980-talet då bilskroten avvecklades. Vraken blev kvarlämnade efter speciell tvångsförflyttning av skrotbilarna, som var placerade på annans mark. Ungefär tusen annorlunda fordonsmärken från mitten av 1900-talet sparades och bröderna Ivansson, som ägde företaget, tillät privat personer att knalla runt och observera de gamla sevärdheterna. Beklagligtvis har dessa besök medfört färre objekt. Framför allt har Saab V-4 varit omtyckta för plundrare.
Endast fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Båtnäs skall ses som kulturminne eller klimatförstörelse har argumenterats av klimatnämnden. Nu för tiden rangordnas ett uttjänt fordon, som klimatvådligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självsanerats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Hot existerar för illegitim bilkyrkogård i Leksand
Ingen i Leksand kommer ändå att kunna beskåda objekt från de mest välkända illegitima skrot-kyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade platsen påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde grävdes ungefär 200 personbilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för skötsel och övervakning, då bilägarna tog beslutet att begrava fordonet på detta smarta vis. Och Värmland har haft hemliga dragplåster. Östra Sivbergs brott fasades ut och fylldes med vatten skyndsamt under 1920-talet. Där anträffades ett tjugotal bilvrak. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra illegala kyrkogårdar för rostiga bilar utspridda i landet. Det är häpnadsväckande hur bedrövligt dessa samlingsområden är selekterade. Att beskåda sådana på vattenskyddade områden utan kontroll av Länsstyrelsens är påfallande. Det handlar obestridligt om transitområden. Avsaknaden på handlanden från betrodd polis är närmast ödesdiger och sporrar till många fuffens. En ära måste likväl lämnas till Sveriges 2 i särklass högättade och olagliga bilkyrkogårdar i Värmland och Småland.