Den ägare från Strömsund som vill uppleva en nostalgisk färd i bilhistorien ska hälsa på en gravplats för gamla fordon, som är tvärtom till en illegitim uppställningsplats med skrotbilar. Här kan man hitta många modeller av olika bilmärken från 40-60-talet. Jänkare ofantliga som små lastbilar blandas med små europeiska i en överväldigande blandning. En stor mängd av interiörerna är väck för längesedan och karosserna ser ut som stålskelett. Men de välkända strukturen kan man fortfarande urskilja. Att bilkyrkogårdarna i Ryd och Värmland har övergått till regionens största besöksmål är inte häpnadsväckande.
Till och med granskande miljöfalanger, som föreskrivit om borttransport av vraken, har tvingats byta förhållningssätt som ett resultat av pengarna som bidrar till samhället. Olyckligtvis har dessa charmfulla platser fått illegitima anhängare, som verkar bunkra defekta fordon. Nya solida föreskrifter avbryter ändå legitim etablering. Att återvinna fordonet med avlämnande av registreringsbevis, bilskrotsintyg med avregistrering samt upprensning av miljöhotfullt spill erfordrar andra regler. Men de rådande 2 legitima kyrkogårdarna kommer att underhålla personbilsentusiasterna även fortsättningsvis.
Inte en enda lovlig bilkyrkogård förekommer idag i Strömsund
Det existerar flera uppställningsområden för skrotade vrak i landet. Men blott två är legitimerade av lokalsamhällets klimatkansli som varaktiga gravplatser för gamla fordon för resande från Strömsund. Dessa uppskattade ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Ryd existerar många hundra modeller från 20- till 50-talen och besöks av mer än femton tusen personer varje år. Fastän ett samhällsorgans rådslut om elimination av alla skrotbilar, har ett godkännande, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på turistverksamhetens värde för stället och värnas följaktligen på lämpligaste förfaringssätt av samhället. Årjängs stora attraktion i Båtnäs har inte haft likadan hjälp till etablering av attraktion. Här startades en skrot under mitten av förra seklet.
Säljande av brukade bilkomponenter pågick till 1980-talet då verksamheten avvecklades. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter särskild tvångsförflyttning av bilar, som var parkerade på annans egendom. Typ tusen skilda bilmodeller från 30-50-talet behölls och bröderna Ivansson, som ägde skroten, tillät privat personer att ströva runt och se de ålderstigna klenoderna. Dessvärre har dessa besök resulterat i färre objekt. Framför allt har Vw bubblor varit lockande för kriminella. Bara fälgar med däck har kvarlämnats. Och om kyrkogårdaen för rostiga bilar i Båtnäs skall betraktas som kulturminne eller miljökatastrof har diskuterats av klimatutskottet. Nuförtiden rangordnas skrotbil, som miljöskadligt restprodukt. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatbekymmer har sanerats från marken.
Hot finns för illegal kyrkogård med rostiga bilar i Strömsund
Inte någon i Strömsund kommer likväl att kunna betrakta objekt från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest kända stället anträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades omkring 200 uttjänta bilar fram ur ett kärr. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så krigsmakten hade skyldigheten för användning och kontroll, då ägarna bestämde sig att jordfästa bilen på detta fiffiga vis. Och Värmland har haft osynliga sevärdheter. Östra Sivbergs brott lades ned och vattenfylldes omedelbart under 1920-talet. Där påträffades ett tjugotal uttjänta bilar. De äldsta från 50-talet. Idag hittar man helt andra olagliga gravplatser för gamla fordon spridda i riket. Det är förvånande hur dåligt dessa uppställningsplatser är valda. Att betrakta sådana på vattenskyddade områden utan övervakning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar glasklart om uppställningsställen. Bristen på ingripanden från ansvarig myndighet är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många bedrägerier. En ära måste emellertid lämnas till landets två i särklass belevade och lagliga kyrkogårdar för rostiga bilar i Värmland och Småland.