Myndigheter säger nej till bilkyrkogård i Malung

Ingen tillbakablickande ägare från Malung färdas genom Båtnäs eller Kyrkö Mosse utan att gästa någon av dessa kyrkogårdar för rostiga bilar. Här förekommer otaliga skrotbilar från mitten av förra seklet. Föråldrade vrak befinner sig om vartannat. Men de förlegade skönheternas design går inte att missa. Man behöver inte vara fordonsentusiaster för att uppskatta karosserna som omvandlas till rostiga med åren.

Forna biltekniker var inte behov av att fundera på luftresistans eller bensinkonsumtion. Så på konstruktions stadiet producerades fordon med dimension och skepnad som inte någon gång mer kommer att visas. Inte ens i fantasin. Och Gravplatsen för gamla fordon har omvandlas till samhällets turistmagneter. De frambringar årligen de bästa vinsterna för förutnämnda bygder. Så det överraskar ingen, att klimatämbetsverken är glada numera. Men några nya bilkyrkogårdar kan inte emotses. Länsstyrelsen har via tuffa återvinningsförordningar har lagt locket på för ivriga avkomlingar. Beklagligtvis existerar det flertalet illegala insamlingsområden med äldre personbilar. De tycks handla obesvärat, när myndighets personer från Naturvårdsverket inte reagerar på oegentligheterna.

Inte någon lovlig gravplats för gamla fordon förekommer nuförtiden i Malung

Det existerar många ihopsamlingsplatser för uttjänade bilar i landet. Men endast ett par är auktoriserade av traktens miljöbyrå som permanenta bilkyrkogårdar för turister från Malung. Dessa allmänt bekanta ställen är Kyrkö Mosse i Ryd i Småland samt Båtnäs i Värmland. I Småland finns många hundra fordonsmodeller från början av 1900-talet och gästas av mer än 15 000 individer årsvis. Även fast ett departements rådslut om elimination av alla personbilar, har ett tillstånd, som fortlöper trettio år till. Det om inget är ett bevis på besöksnäringens betydelse för stället och skyddas för den skull på lämpligaste vis av kommunen. Årjängs stolthet i Båtnäs har inte innehaft likadan stöd till upprättande av kulturminnen. Här startades en bilskrotnings-företag under 1950-talet. Försäljning av brukade bildelar pågick till 80-talet då skroten upphörde. Fordonsvraken blev kvarlämnade efter speciell omhändertagande av bilvraken, som var placerade på annans egendom.

Cirka tusen annorlunda fordonsmodeller från 30-50-talet bevarades och familjen Ivansson, som ägde skroten, medgav privat personer att gå omkring och iaktta de äldre sevärdheterna. Tragiskt nog har dessa påhälsningar resulterat i färre bilar. Särskilt har Volkswagen-bussar varit frestande för kriminella. Enbart fälgar med däck har lämnats kvar. Och om gravplatsen för gamla fordon i Värmland skall ses som kulturminne eller miljöförödelse har debatterats av klimatkommittén. Idag klassas skrotbil, som klimatfarligt avfall. Men så föråldrade skrotbilar har självrensats och klimatproblem har befriats från skog och mark.

Fara finns för olaglig kyrkogård för rostiga bilar i Malung

Ingen i Malung kommer likväl att kunna betrakta personbilar från de mest kända illegitima bilkyrkogårdarna. Den mest uppmärksammade stället påträffades på Sveriges största ö. I Tingstäde skyfflades ungefär 200 bilar fram ur en sumpmark. Egendomen hade ägts av Fortifikationsverket, så försvarsmakten hade ansvaret för hantering och tillsyn, då fordonsinnehavarna bestämde sig att jordfästa fordonet på detta fiffiga sätt. Och Värmland har haft osynliga attraktioner. Östra Sivbergs gruva lades ned och fylldes med vatten omgående under 1920-talet. Där påträffades ett 20-tal skrotbilar. De äldsta från 50-talet. Numera finner man helt andra illegitima kyrkogårdar för rostiga bilar spridda i Sverige. Det är häpnadsväckande hur uselt dessa uppställningsområden är utvalda. Att beskåda sådana på vattenbevarade ställen utan granskning av Naturvårdsverkets är påfallande. Det handlar obestridligt om samlingsområden. Bristen på handlanden från ansvarig polis är närmast ödesdiger och uppmuntrar till många bedrägerier. En ära måste dock lämnas till landets två i särklass förnämsta och lagliga gravplatser för gamla fordon i Värmland och Ryd.

Miljöaktivister i Söderhamn ogillar tillstånden till bilkyrkogårdar

Miljöaktivister i Söderhamn ogillar tillstånden till bilkyrkogårdar

När man tittar på en olaglig uppsamlingsplats med fordonsvrak från Söderhamn är det är inte konstigt, att en påhälsning på en kyrkogård för rostiga bilar innebär en återblickande av sällan känt slag. De korroderade stålskeletten från bilar på andra sidan av Atlanten får en att komma ihåg om en epok som de flesta inte upplevt, men nog fantiserar om.

En nyetablerad bilkyrkogård i Säffle kommer aldrig på kartan

En nyetablerad bilkyrkogård i Säffle kommer aldrig på kartan

Gamla skrotbilsformeringar i Säffle som ser ut som kyrkogårdar för rostiga bilar är inte längre lagliga. Och några nya med behörighet att synliggöra föråldrade klenoder kommer aldrig att anläggas. Transportstyrelsen hejdar via bilskrotningsförordningen alla sådana förslag. Bilar som tjänat ut är kategoriserade som klimatriskabelt spill och skall kasseras och destrueras av en legitimerad bilskrot.